366 dagar utan dig
Bild 2 och 3 är från första gången jag någonsin red honom, och andra gången jag red i mitt liv. Och de två sista bilderna är några av de sista bilderna jag tog på honon. Faktum är att den absolut sista är den sista bilden jag någonsin tog på honom. Och även detta var sista gången jag fick se honom.
1 år, 12 månader, 52 veckor, 366 dagar, mer än 8784 timmar och mer än 12 648 960 minuter. Det är så lång tid jag fått leva utan dig, Bacardi, världens absolut bästa häst. För exakt ett år sedan idag var jag med om den värsta dagen i hela mitt liv. Fick komma till stallet och fick höra att du inte fanns längre. Fortfarande får bara tanken av dig mig att gråta och bara vilja försvinna. Jag saknar så sjukt mycket att efter en dålig ridlektion eller bara en dålig dag kunna gå in till dig och krama om dig och veta att du aldrig någonsin skulle göra något ont mot mig. Jag tror aldrig att jag kommer att lita på en häst så mycket som jag litade på dig! Det är fortfarande omöjligt för mig att förstå att jag aldrig kommer få se dig titta fram där bakom gallret på boxen och aldrig kommer jag någonsin få sitta på din rygg och känna mig trygg. Du är och kommer föralltid vara min favorithäst, min gentleman och den bästa som någonsin funnits. Jag vet inte riktigt hur jag klarar att leva utan dig, men på något sätt gör jag det. Men jag vet att du har det bra där uppe, att du slipper lida och jag vet att vi träffas en vacker dag.
Men just nu saknar jag dig så det bara gör ont. Du var speciell, riktigt jäkla speciell. En snällare häst en du kommer nog aldrig vandra på denna jord.
Jag älskar dig, forever and always. ♥
Skänker även en tanke till Tirana som även försvann denna dag för ett års sedan. Jag red dig bara två gånger tyvärr men du är lika saknad. Jag älskar dig, min flicka. Sov gott!
Fyra månader imorgon ♥
Jag skiter i om du tycker att dessa bilder är fula, oskarpa eller nått sånt.
Just nu sitter någon där uppe och skrattar åt mig, njuter av att se mig lida. Försvinna bit för bit mer för varje dag! Skrattar åt mina tårar. Varför du, Bacardi? VARFÖR!
Imorgon är det fyra månader sen du lämnade oss. Jag orkar snart inte mer.
Wherever you go, whatever you do, I will be right here waiting for you
Jag önskar att jag bara kunde få krama om dig en enda gång till, älskling
Tiden läker inga sår
Trots att det gått så länge gråter jag fortfarande. Trots att jag börjar vänja mig vid att inte ha dig här hos mig.
Tiden läker inga sår.
Livet är inte rättvist
Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig! Jag älskar dig!
Det var inte rättvist. Det var absolut inte rättvist att just du (ni) skulle behöva försvinna upp till dem eviga hagarna där uppe i häst-himlen. Fan, livet är bra orättvist. 2011-10-13, ett datum att minnas!
Tirana, den första hästen jag någonsin red helt själv. Helt underbart snäll och mysig och vilken häftig galopp! Jag fick bara chansen att rida underbara du två gånger men jag älskar dig ändå. Du var halt, det blev inte bättre. Från och med idag vilar du för alltid i dem oändliga hagarna där uppe. ♥
Bacardi, faaaan! Min första favorithäst. Min enda favorithäst! Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Du var den underbaraste, mysigaste, sötaste och vackraste hästen som någonsin funnits på vår jord. Tanken att veta att jag aldrig kommer få säga ditt namn, se hur dina nyfikna öron sticker fram, se dina ögon studera mig nyfiket, aldrig med få känna din mule leta sig runt bland mina fickor efter godis, aldrig få bara krama om dig och andas in din doft. Du var också halt! Du gav tillslut upp. Jag älskar dig, vackra pålle, föralltid och alltid! Jag har varit rädd att denna dagen skulle komma, och nu så är den här. Du finns i mitt hjärta, och där stannar du tills dagen jag slutar andas! ♥
Borde inte tårarna ta slut snart?
Det var inte rättvist. Det var absolut inte rättvist att just du (ni) skulle behöva försvinna upp till dem eviga hagarna där uppe i häst-himlen. Fan, livet är bra orättvist. 2011-10-13, ett datum att minnas!
Tirana, den första hästen jag någonsin red helt själv. Helt underbart snäll och mysig och vilken häftig galopp! Jag fick bara chansen att rida underbara du två gånger men jag älskar dig ändå. Du var halt, det blev inte bättre. Från och med idag vilar du för alltid i dem oändliga hagarna där uppe. ♥
Bacardi, faaaan! Min första favorithäst. Min enda favorithäst! Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Du var den underbaraste, mysigaste, sötaste och vackraste hästen som någonsin funnits på vår jord. Tanken att veta att jag aldrig kommer få säga ditt namn, se hur dina nyfikna öron sticker fram, se dina ögon studera mig nyfiket, aldrig med få känna din mule leta sig runt bland mina fickor efter godis, aldrig få bara krama om dig och andas in din doft. Du var också halt! Du gav tillslut upp. Jag älskar dig, vackra pålle, föralltid och alltid! Jag har varit rädd att denna dagen skulle komma, och nu så är den här. Du finns i mitt hjärta, och där stannar du tills dagen jag slutar andas! ♥
Borde inte tårarna ta slut snart?
Jag är kär
♥
Varje gång jag andas, då andas jag för dig.
Bacardi, du är den enda för mig!
Bacardi, du är den enda för mig!