366 dagar utan dig

 
Bild 2 och 3 är från första gången jag någonsin red honom, och andra gången jag red i mitt liv. Och de två sista bilderna är några av de sista bilderna jag tog på honon. Faktum är att den absolut sista är den sista bilden jag någonsin tog på honom. Och även detta var sista gången jag fick se honom. 
 
1 år, 12 månader, 52 veckor, 366 dagar, mer än 8784 timmar och mer än 12 648 960 minuter. Det är så lång tid jag fått leva utan dig, Bacardi, världens absolut bästa häst. För exakt ett år sedan idag var jag med om den värsta dagen i hela mitt liv. Fick komma till stallet och fick höra att du inte fanns längre. Fortfarande får bara tanken av dig mig att gråta och bara vilja försvinna. Jag saknar så sjukt mycket att efter en dålig ridlektion eller bara en dålig dag kunna gå in till dig och krama om dig och veta att du aldrig någonsin skulle göra något ont mot mig. Jag tror aldrig att jag kommer att lita på en häst så mycket som jag litade på dig! Det är fortfarande omöjligt för mig att förstå att jag aldrig kommer få se dig titta fram där bakom gallret på boxen och aldrig kommer jag någonsin få sitta på din rygg och känna mig trygg. Du är och kommer föralltid vara min favorithäst, min gentleman och den bästa som någonsin funnits. Jag vet inte riktigt hur jag klarar att leva utan dig, men på något sätt gör jag det. Men jag vet att du har det bra där uppe, att du slipper lida och jag vet att vi träffas en vacker dag. 
Men just nu saknar jag dig så det bara gör ont. Du var speciell, riktigt jäkla speciell. En snällare häst en du kommer nog aldrig vandra på denna jord. 
Jag älskar dig, forever and always. ♥
 
Skänker även en tanke till Tirana som även försvann denna dag för ett års sedan. Jag red dig bara två gånger tyvärr men du är lika saknad. Jag älskar dig, min flicka. Sov gott!